prastegarden

För ett par dagar sedan blev Alfred 1,5 år & det firades med att åka till stadsparksbadet i Borås tillsammans med kusinerna Isabelle & Saga (& deras föräldrar). Hur mysigt som helst & Alfred är heelt galen i att bada nuförtiden. Kan inte påstå att han tyckte det var jätteroligt när vi för ungefär ett år sedan började på vår första kurs i babysim (har gått tre kurser), men nu trivs han som fisken i vattnet. Plaskar, hoppas, simmar, dyker & åker gääääärna ruschkana! Han tyckte även att vågmaskinen var riktigt spännande! Så himla härligt att se honom så lycklig. Vår älskade lilla gosing. Tänk att vi fått ha honom i våra liv all den här tid.. det mest fantastiska som någonsin hänt såklart, men aldrig kunde jag förstå att en kärlek kunde växa starkare & starkare för var sekund tillsammans. Kunde aldrig föreställa mig hur mycket det går att älska ett barn.. det finns liksom inga begränsningar. Det hoppas jag Alfred känner. Att vi älskar honom villkorslöst. Att han känner sig trygg. Att han är lycklig.

 

Åh, äntligen har solen kikat fram denna November. Kan inte med ord beskriva hur orkeslös & trött jag varit denna månad. Kan inte minnas att jag känt mig såhär "konstig" tidigare & jag måste erkänna att det varit lite läskigt.. särskilt med tanke på att jag "borde" vara världens lyckligaste. Det är lätt att få världens ångest när man börjar tänka på hur man "borde" vara & att man inte "förtjänar" att känna sig nere. Nu börjar jag hur som helst återhämta mig & känna för att hitta på saker & ting igen.. senaste veckorna har jag mer gjort saker för Alfreds skull. MEN tilläggas måste att jag fortfarande njuter till tusen att vara hemma med vår gosse. Han är verkligen den som hållt mig över ytan.. vårt lilla energiknippe!!

 

 

 

 

 

 

Denna bokhylla är ett gammalt blocket-fynd vi faktiskt hade funderingar på att åka till tippen eller loppis med.. vilket jag är otroligt glad att vi inte gjorde!! Ommålad & fin står den nu i Alfreds rum.. väldigt liten & söt & perfekt passande i ett barnrum om jag får säga det själv. Från början var den i mörkaste brun & då orken inte riktigt fanns till allt förarbete jag trodde skulle behövas var den som sagt nära att slängas ut.. men nej icke. Nu är det faktiskt så att jag är på jakt efter en liknande.. till min garderob! En garderob jag verkligen behöver ta itu med (!!!). SUCK. Orken finns inte alltid där! & det är helt OK!

 

 

För någon vecka sedan gick min älskade nikon D60, som följt med var jag än gått de senaste fyra åren, sönder. Tillsammans har vi tagit säkert hundratusen bilder & trots att det säkert låter hur löjligt som helst, har den blivit lite av min bästa vän.. hihi ♥ Som ni kanske förstår älskar jag att fotografera & jag kände mig alldeles tom utan den.. därför var det aldrig någon tvekan om att jag var tvungen att köpa en ny (tur i oturen att jag fyller år i Juli.. tack finaste mor & far för en för tidig present!!!). Den här gången fick det bli en Nikon D5100 (Nikon dels eftersom jag varit så himla nöjd med min tidigare & dels för jag har en rad olika objektiv till den). Till denna medföljde ett lite större objektiv än jag hade (till att börja med) på min D60 & än så länge är jag hur nöjd som helst.